Om Oss – Det tidiga T

Den tidiga T-Historien 1920 – 1950

Okänd skribent början av 50-talet (om någon vet vem det är hör av er till oss)

Transmissionsavdelningen eller avd. T är från början en avläggare av Svenska Radiobolaget. Om vi alltså för att få kontinuitet börjar från allra första början så startades Svenska Radiobolaget vid årsskiftet 1919 – 1920 i en förhyrd våning inom det nuvarande huset, Alströmergatan 12. Initiativtagare och aktieägare eller en av dem var Dr Vos, vår nuvarande tekniska chef, som då blev både teknisk chef och direktör.

Bland de alla första som kom dit och som många av Er känner var Wirén, först som ritare, sedan ritkontorschef -och så småningom verkstadschef. En av de allra äldsta var också förman Landén söm började redan 1920.

Under de första åren var ju inte tekniken så värst imponerande. Radion i vår bemärkelse fanns inte, utan tillverkningen utgjordes huvudsakligen av gnistsändare och mottagare till dessa. Sändare gjordes till Armén, Flyget och Flottan, t.ex. till Pansarbåten Fylgja.

Man var dock redan vid den tiden inne på tanken på bärfrekvenstelefoni. Sålunda levererades en enkanal till Finland, troligen for sträckan Åbo – Tammerfors 1921. År 1922 installerades en enkanal mellan Stockholm – Umeå, d.v.s. det skulle vara en tvåkanal, men kanal nr 2 byggdes aldrig ut. Herlitz, TfC, visade mycket tidigt klockarkärlek till den här tekniken. Han kom till Radiobolaget som praktikant redan 1921, ännu ej fyllda 18 år.

1921 skedde en första omorganisation. Marconibolaget köpte en del aktier, kommendörkapten Wibom, som åtminstone en del minns, kom dit som verkst. dir. och Dr Vos blev teknisk chef. Hela arbetsstyrkan – tjänstemän och arbetare – var då 30 personer.

1923 började-rundradion och då blev farten en annan. Nu byggdes radio-mottagare i serier och sändningar ordnades från en inom företaget utställd sändare. Man gjorde även elektronrören själva. Det var dock en typ, som några år senare med fördel användes som julgransprydnader.

Bland de allra äldsta i firman är även Frenning, TpC. Han började 1924 och var närmast hjälpreda åt Vos.

Vi börja nu närma oss modern tid så att säga. 1927 startades den s.k. telefontekniska avdelningen på Radiobolaget med d Vos som chef.

Dit kom samma, år Sterky, nuvarande generaldirektör för XTV, Lundell, som nu är i London, Laurent, professor vid KTH.

1928 kom Herlitz igen på allvar som nybakad civilingenjör, vidare Rodhe och Kruse. Kruse år ju nu lektor vid Tekniska Läroverket.

1929 kom Westling, Bohlin och Stålemark. Bohlin är nu laboratoriechef på Rifa.

För att fortsätta uppräkningen så kom Sven Anderson, Foucard, Ehrner och Sandén 1929-1930.

1931 Anjou, Styrén och jag själv. 1932 Öyerby, Aurell och Kindblom. Eftersom det i alla fall är omöjligt att få med alla klipper jag av här.

Under de första åren gjordes en del anläggningar till Mexico, tvåtråds-överdrag och 3-kanalsystem 1928. En moderniserad trekanal och den första enkanalen 1929.

1931 inköpte LM Ericsson telefontekniska avdelningen, fastän den fick bli kvar i sina gamla lokaler till 1934, då den införlivades med faders-huset vid Thulegatan.

1931 var det uppåt värre. Tändstickskungen Ivar Krüger hade köpt aktie-majoriteten i LM Ericsson. Telefontekniska avdelningen (TT alltså) uppgick tillsammans med vad som var föregångare till X i något som storslaget kallades forsknings- och utvecklingsavdelningen FUA, vars högste chef var Professor Plejel vid KTH.

Det anställdes en hel del folk och begynnelse-lönerna voro relativt goda – men så kom kraschen redan 1932. Krüger sköt sig i Paris och hans stora tillgångar visade sig vara ganska fiktiva. LM:s aktier hade lämnats i pant till våra värsta konkurrenter i Amerika ATT.

Följden blev naturligtvis en åtstramning med många uppsägningar och lönereduktioner för dem som fick stanna kvar. Min egen första löneförhöjning bestod i 8% reducering av lönen och löneförhöjning nr 2 kom 1934, då jag fick tillbaks de 8%-en.

Så arbetade vi oss upp igen och fick hjälp av tilltagande högkonjunktur åren före kriget 1939. Det gick till och med så bra att vi vid årsskiftet 1940 – 41 kunde flytta in i den här fina byggnaden.

Om vi så ser tillbaka på vad vi uträttat de sista 20 åren ska vi nämna några milstolpar.

1928 levererades ett bärfrekvenstelegrafisystem till Java, som är ett av våra. mörkaste minnen. Affären hade skötts mycket illa av agenturen där nere med rent felaktiga premisser, så anläggningen fungerade helt enkelt icke utan fick återtagas. Herlitz, Rodhe. 1932 började vi på allvar tillverka pupinspolar i Älvsjö. De första leveranserna gjordes 1933 till SJ (sträckan Krylbo – Örebro) och KTV (sträckan Göteborg-Mellerud).

Samma år hade vi en mycket anmärkningsvärd affär med Holland. Holländarna köpte förstärkare och tonsignalmottagare, som voro sålda i kronor och pupinspolar sålda i gulden.

Före leveransen släppte Sverige guldmyntfoten, varvid svenska kronan sjönk 30% i värde. Detta gjorde att holländarna tjänade motsvarande belopp på förstärkarna medan vi fick vad vi skulle ha. Däremot tjänade vi lika mycket på pupinspolarna utan att holländarna behövde betala mer än uppgjort. Man frågar sig vem som fick bekosta fiolerna.

1934 hade vi en ny enkanal färdig ZL 400, som var det första bärfrekvens-systemet med undertryckt bärvåg. 1935 – 36 kunde vi säga det samma om en ny trekanal ZM 300 – 400, även den med undertryckt bärvåg. 1936 – 37 kom det första 16-kanalsystemet, och 1938 levererades. finlandskabeln mellan Åbo-Korpo-Sottunga-Mariehamn. Den var tillverkad av Finska Kabelfabriken och var världens första submarina bärfrekvensparkabel.

1939 levererades de första 12-kanalsystemen mellan Göteborg-Hälsingborg,

Under kriget uppstod en ny variant av 16-kanalsystemet, det så kallade 8-kanalssystemet med vilket alla viktiga stråk i Sverige utbyggdes. Genom att vi kunde använda redan befintliga pupinkablar sparades många ton koppar och bly, av vilka vi då hade så stor brist.

Hur utvecklingen fortskridit efter kriget är väl allom bekant. Jag vill bara nämna att vi nu praktiskt-taget ha utlevererat det första bredband-systemet Stockholm-Göteborg och att vi just ligger i startgroparna att börja konstruera vårt första radarsystem.

Några uppgifter om antalet tjänstemän vid olika perioder, samt några försäljningssiffror kan komplettera bilden av utvecklingen:

Vad försäljningen beträffar voro affärerna de första åren efter 1931 ej lysande. Den årliga förlusten uppgick i runt tal till cirka 300 000 kr. Men så småningom ökade försäljningen